BIO ::DISCO
INTERVIEWS

Mats/Morgan - intervju i Vi-Tidningen.
(nr 3 2001)

Av Tomas Fläckman
Copyright: Vi-tidningen 2001.

Mats & Morgan - 20 år av musikalisk telepati
Att två människor har jobbat ihop i 20 år är kanske inte så märkvärdigt. Jo, förresten, det är det - om man betänker att de båda är i 30-årsåldern. I en viss sektor i Musiksverige fungerar sammansättningen "Mats & Morgan" ungefär som "Helan & Halvan" eller "Hasse & Tage"; det är två namn, men de syftar inte i första hand på två personer, utan på en företeelse. I det här fallet en oskiljaktig duo - två underbarn som hittade varandra tidigt i livet och som sedan dess har följts åt.

Historien börjar i februari 1981, då en 10-årig sångare och pianist vid namn Mats Öberg hade engagerats för att spela vid en konsert i ett litet ställe utanför Umeå. Mats problem var att han inte hade någon att spela med, vilket kanske inte var så konstigt, eftersom hans musikaliska universum kretsade kring namn som Miles Davis, Mahavishnu Orchestra och Stevie Wonder. Inte precis den vanliga musikaliska menyn för folk i hans ålder.
- Ingen jag kände ville spela eller lyssna på den musiken, minns Mats. Men damen som arrangerade konserten hade hört talas om trumslagaren Morgan Ågren, 14 år, också han från Umeå. Damen ringde och undrade om Morgan kunde tänka sig att komma och spela med Mats, och så blev det.
- Det stämde direkt, berättar de båda, 20 år senare. Det fanns ingen tid för repetitioner, (vi träffades ju bara 2-3 timmar innan spelningen!) så vi bestämde bara några låtar och så körde vi. Den där konserten blev synnerligen viktig för dem båda. Det är minsann inte varje dag man hittar en tvillingsjäl!

Nu har de hängt ihop, i vått och torrt, större delen av sina liv. De kan varandra bra.
- Kolla! Vi går till och med helt synkroniserat; som två mannekänger! säger Morgan och drar iväg med Mats, som är helt blind sedan födseln. Och tammetusan, det gör dom.
- Är ni så samkörda att man kan tala om musikalisk telepati? undrar jag. - Något! säger båda. (Det är en norrländsk eufemism för "absolut!")
- Vi behöver inte mycket förberedelser när vi spelar längre, säger Morgan. Vi kör igång en låt bara, och på nåt sätt vet vi hela tiden var vi har varandra.
- Ibland, om vi är ute och går, säger Mats, kan vi vara tysta en lång stund; och sen börjar vi gnola på samma melodi exakt samtidigt!

Det finns en händelse som mer än något annat har påverkat Mats och Morgans karriärer, på gott och ont. Den utspelade sig 1988. M&M hade några år tidigare bildat ett hobbyband kallat Zappsteetoot, som uteslutande spelade musik av Frank Zappa, rockavantgardets överstepräst. När Zappa kom till Sverige på turné -88 tipsade pianisten Berndt Egerbladh (Mats morbror) turnéledaren om de båda talangerna. Ordet nådde Zappa himself och innan de båda visste ordet av var de inbjudna till sjärnans loge. Där fick de veta att Mr Zappa behagade kalla upp de båda ynglingarna på scenen mitt under konserten för en liten uppvisning. Naturligtvis skötte sig Mats och Morgan perfekt. Något annat är liksom inte tänkbart i den här ligan.
Det blev flera träffar med Zappa efter stockholmskonserten. M&M deltog till exempel i konsertserien "Zappa´s Universe" som blev en CD och fick en amerikansk Grammy. Andra projekt påbörjades, men av olika skäl hann inget bli färdigt innan Zappa dog 1993. I somras deltog de i en konsertversion av Zappas rockopera "200 motels" i Holland. arrangerad av änkan Gail Zappa.
Mats berättar vidare, ungefär som om det var vilken händelse som helst, hur det var att ensam äntra scenen i New York, den kvällen 1993 då han skulle begå världspremiär på solopianokonserten "Ruth is sleeping". Zappa hade personligen gett uppdraget till M Öberg från Umeå.
- Var det tal om frack? undrar jag
- Njae, men kavaj hade jag nog. Zappa på gott och ont, var det.
  Givetvis var kontakterna med Den Store en enorm fördel för två unga musiker i början av sina karriärer. Å andra sidan kan det bli lite tjatigt att vara kända som "dom där som spelade med Zappa." - Speciellt när folk säger och skriver att "det låter Zappa" om vår musik; även när det är uppenbart att det inte är så, säger Morgan. Vi har ju en massa andra influenser också, dom näms dock aldrig. Jag förbereder mig för den standardfråga som de flesta musiker hatar: Vad spelar ni egentligen för slags musik?
- Okej, jag brukar säga så här till folk som frågar, säger Morgan: "Vi kör inte med sång (fast det gör vi ibland). Musiken innehåller element av rock och jazz. Tänk dig att man blandar Beatles och Frank Zappa."
- Ungefär så, men det är den korta versionen.
  Både Mats och Morgan har studerat på Musikaliska Akademien. De är ytterst skickliga musiker med så kallat avancerad smak.
- Fast jag tycker inte att vår musik är komplicerad! säger Morgan. Jag har ingen utbildning i komposition. När jag gör musik trycker jag på olika knappar tills det känns rätt.
- Jag sitter inte heller och tänker: "Hehe, nu ska jag hitta på nåt verkligt krångligt", säger Mats. Jag gör bara den musik jag vill göra.Hur mycket övar ni varje dag? frågar jag.
- Aldrig! Hantverket sitter där det sitter, säger Morgan.
- Jag sätter mig aldrig och övar skalor, säger Mats. Men visst sitter jag ofta och spelar. Flera timmar om dagen ibland; andra dagar kan jag inte spela alls, på grund av öronhelvetet. Ty så grymt är det, Mats har svår tinnitus, och vissa ljudfrekvenser orsakar oerhörda smärtor i huvudet på honom.
  Vi går hem till Mats, där det finns ett gäng klaviaturer. Jag ber honom spela "Peaches en regalia", en av Frank Zappas mest kända kompositioner. Naturligtvis skulle Mats kunna leverera en perfekt version av den, men det är tydligen för billigt.
- Jag spelar den som Liberace skulle ha gjort den! säger han, och så kommer en parfymdoftande Las Vegas-tolkning.
- Vi gör "gehörsleken", säger Morgan och slår sig ned bredvid Mats på pianostolen. Han slår an ett par tre snabba toner på pianot, helt slumpmässigt, och Mats, som ju inte vet vad han ska vänta sig och inte ser vilka tangenter Morgan har tryckt på, upprepar exakt samma toner inom en sekund. Gång på gång. Och nu står fotografen Lena och jag och bara gapar.
- Okej, ni har varit kompanjoner i 20 år. Vad grälar ni om? frågar jag. Det blir tyst en stund.
- Förvånansvärt lite bråk, säger Mats.
- Jag tror aldrig att jag har blivit utskälld av Mats, säger Morgan. Fast jag brukar gnälla på honom om vardagspraktiska saker. Att han ska lära sig skära maten ordentligt, och sånt.
- Jag betraktar det som konstruktiv kritik, säger Mats.

FAKTA MATS/MORGAN
Ålder: Mats: 29, Morgan: 33.
Uppväxta: Umeå.
Bor: Stockholm.
Började spela: Mats: "Jag var väl två tre år när jag blev intresserad av pianot, och ljud över huvud taget. Men jag kunde inte spela förrän jag var sju".
Morgan. "Jag började när jag var tre år kanske. Först på köksutrustningen, sedan fick jag en trumma och en cymbal när jag var fem år . Jag fick öva i klädkammaren, eftersom vi bodde i lägenhet".
Så firar de jubileet:
En liveskiva med Mats/Morgan Band släpps 19 februari, den blir den femte Mats/Morgan-skivan på deras gemensamma skivbolag UAE Records.







...............................................................................................................
:: Reviews
:: My time with Frank Zappa
:: Interviews

:: Back to interviews
 

Modern Drummer
Readers Poll

:: Read more
Want to get Morgan
on your recording?

:: Read more
 
 
MORGAN ÅGREN VIDEOS
 
Morgan Ågren free drumsolo, France July 2010 (part 1)
 
 
 
 
Morgan Ågren free drumsolo, France July 2010 (part 2)
 
 
 
 
 
 
 
 
VISIT MORGAN ON
Share/Bookmark